Skolstart
Hej! Jo visst det var en månad sen sedan fritids och skola började. Men jag har inte känt för att blogga.
Stina är så duktig! Hon trycker själv på pumpen och kollar sitt blodsocker. Fritidspersonalen räknar kolhydraterna. De vågar oxå prova nytt, räkna själva och sådär. Första veckan var skolsköterskan där oxå. Hon är mycke engagerad och har god koll. Så skönt! Jag känner mej tacksam!
Med skolan kommer många nya saker som ska hända. Ny personal, som det funkar bra med, nya situationer och fler nya personer runt henne. Mycke ny attityd oxå, av andra elever. Äldre elever.
Stina fick en kommentar för ett tag sen, att hon hade en skräp-pump och skräp på magen (pump och senor-nålar). Stina sa då ifrån att man får faktiskt inte säga så! Sedan sa hon till sin fritidsledare och sen kom min kompis, som oxå reagerade. Hon blev arg och sa till killen. Fritidsledaren tog oxå tag i det. Jag har fått det berättat för mej, men jag har inte pratat med personalen om det, men händer det igen, kommer jag göra det. Jag tycker dock att det är gött att Stina inte började gråta, utan försvarade sig och sa ifrån! Cool tjej! Jag blir stolt!
Ja nya personer och nya tillfällen blir nya erfaranheter. På Stinas skola får man gå till svenska kyrkans aktiviteter under vissa vardagar. Lr ja det är under fritidstid. Miniminiorer och kören. Stina går på båda dessa. Nya ledare utan egentlig erfaranhet mer än att de träffat nån annan med diabetes typ1. Stina har med sin blodsockerapparat och dextro och går dit utan annan personal men med klasskompisar. Det är inte långt från skolan heller. Det som är bra och tryggare, är att minimiorerna ligger direkt efter lunch, och kören strax efter eftermiddagsmellis. Då är hon iaf oftast inte låg. Första gången hon skulle på kören, lämnade jag henne på fritids redan på morgonen. Då var jag lite nervis/spänd (och alla de känslorna jag känner just denna tid i min sjukskrivning). Men jag har bestämt att detta inte ska få hindra Stina från att i största mån, får vara som sina kompisar. Göra det de gör. Vill hon gå på kören, ska hon få göra det. Och jag/vi kan ju inte vara med överallt! Det finns telefon och hon kan så mycke själv. Hon snappar upp så mycke hela tiden och förmedlar det vidare till dem som ska stötta henne. Typ, Jag vill inte att hon ska vara rädd och det är hon inte! Jag säger som min mamma sagt, "tror inte något kommer hindra henne att göra det hon vill".
A
Stina är så duktig! Hon trycker själv på pumpen och kollar sitt blodsocker. Fritidspersonalen räknar kolhydraterna. De vågar oxå prova nytt, räkna själva och sådär. Första veckan var skolsköterskan där oxå. Hon är mycke engagerad och har god koll. Så skönt! Jag känner mej tacksam!
Med skolan kommer många nya saker som ska hända. Ny personal, som det funkar bra med, nya situationer och fler nya personer runt henne. Mycke ny attityd oxå, av andra elever. Äldre elever.
Stina fick en kommentar för ett tag sen, att hon hade en skräp-pump och skräp på magen (pump och senor-nålar). Stina sa då ifrån att man får faktiskt inte säga så! Sedan sa hon till sin fritidsledare och sen kom min kompis, som oxå reagerade. Hon blev arg och sa till killen. Fritidsledaren tog oxå tag i det. Jag har fått det berättat för mej, men jag har inte pratat med personalen om det, men händer det igen, kommer jag göra det. Jag tycker dock att det är gött att Stina inte började gråta, utan försvarade sig och sa ifrån! Cool tjej! Jag blir stolt!
Ja nya personer och nya tillfällen blir nya erfaranheter. På Stinas skola får man gå till svenska kyrkans aktiviteter under vissa vardagar. Lr ja det är under fritidstid. Miniminiorer och kören. Stina går på båda dessa. Nya ledare utan egentlig erfaranhet mer än att de träffat nån annan med diabetes typ1. Stina har med sin blodsockerapparat och dextro och går dit utan annan personal men med klasskompisar. Det är inte långt från skolan heller. Det som är bra och tryggare, är att minimiorerna ligger direkt efter lunch, och kören strax efter eftermiddagsmellis. Då är hon iaf oftast inte låg. Första gången hon skulle på kören, lämnade jag henne på fritids redan på morgonen. Då var jag lite nervis/spänd (och alla de känslorna jag känner just denna tid i min sjukskrivning). Men jag har bestämt att detta inte ska få hindra Stina från att i största mån, får vara som sina kompisar. Göra det de gör. Vill hon gå på kören, ska hon få göra det. Och jag/vi kan ju inte vara med överallt! Det finns telefon och hon kan så mycke själv. Hon snappar upp så mycke hela tiden och förmedlar det vidare till dem som ska stötta henne. Typ, Jag vill inte att hon ska vara rädd och det är hon inte! Jag säger som min mamma sagt, "tror inte något kommer hindra henne att göra det hon vill".
A
Det var nu 5 månader sedan vi va på diabetesmottagningen. Tanken är väl att det ska vara vart 3e månad. Brukar bli vart 3e lr vart 4e månad. Men nu var det 5 månader sedan och gången innan där var ett år sedan. Det blev ett glapp pga sjukdom, två¨av kallelserna. Men nu har det oxå varit sommar och semestrar. Nu underar jag då lite när vi ska få en tid?! Jag t.o.m mailat till vår diabetessköterska. Ett hba1c vore fint att se. OCh att Stina fick sätta ord på skolstart mm. Återkopplingen med d1mottagningen är viktig för mej som förälder. Det blir ett kvitto på allt arbete och en trygghet i att de tittar på hennes värden och välmående.
Jag har märkt sista tiden, att Stina kommer och säger till när hon inte mår bra, innan pumpen gett utslag. Hon känner nog faktiskt lite mer i tid nu, fast långt ifrån alla gånger. Men det är ett steg i rätt riktning iaf.
Vi fortsätter framåt...och väntar in kyligare tider. Då behöver insulinet ställas om rejält igen, över hela dygnet.
Allt blir så mycke lättare, när folk runtom förstår...
Allt blir så mycke lättare, när folk runtom förstår...
