diabetesfamilj.blogg.se

Skriver om hur Diabetes typ1 hos vår dotter påverkar vardagen, och vår familj.

Följa med till kompis efter dagis

Publicerad 2016-04-25 20:37:28 i Allmänt,

häromdan frågade en mamma på dagis, och en vän till mej, om det va möjligt att Stina kunde följa med hennes son hrm o leka efter dagis. Precis så som lillebror Olle, följt med hennes dotter hem, flera ggr tidigare. Jag tvekade inte! Jag har inte velat pressa nån förälder men har däremot sett fram emot om nån skulle fråga. Så idag var dagen då Stina skulle följa med. 
Stinas fröken på dagis ringer kvart o två o säger att Stina har 17 i blodsocker. Typiskt😝! Bra dag att testa när hag är hemma iaf. Jag kör upp till dagis o sätter om knappen till insulinet. Ger korr-dos och förstår ju att Stina inte vill ha med mej. Min vän får ringa när hon behöver. Det gör hon. Men Stina va där i 2h och hade roligt iaf! Toppen! Hon höll på att bli låg. De ringde och hon fick dextro. Bra! Kul att mamman vågade! Stina va glad! 
 
Jag tror det va adrenalin som spökade! Men det går oxå ner med insulin. Hon va nog spänd gumman, att gå följa med efter dagis och leka😉. Det har hon aldrig gjort förut. Bara fått ta hem kompis från dagis. 
 
Positiv upplevelse för oss!! Och jag var inte nervös faktiskt! Tror min vän växte utan detta faktiskt! 
 
❤️❤️❤️
 

paus nej

Publicerad 2016-04-21 21:20:00 i Allmänt,

 
Önskar vi hade valet att säga såhär då och då. Pausdagar lr nåt. Inte därför att denna dagen varit jobbig... Men bilden säger sitt

Sensor-skott

Publicerad 2016-04-08 21:45:03 i Allmänt,

Man skuter fast sensorn. Som ett venflon fast med hjälpmedel, skjuts den in. Det är en lång nål. Den drar man sen ut o kvar är en koppartråd, som mäter blodsockernivån i underhudsfettet. Likaså är det med insulin-knappen. Den skjuts in med som en kopp. Sen drar man ut nålen o kvar är en kort slang där insulinet går in. 
Igår satte jag om sensorn En dag tidigare, för att få timing nästa vecka när vi ska iväg en kväll. Den blev inge bra. Kalibreringsfel. Den stegrade till 20 i blodsocker fast hon inte hade det. Isig hamnade på 9 och det är så kass att man inte kan lite på sensorn. Stina grät när den sensorn sattes. Det gjorde ont på henne. Väldigt ont. Ont i mammahjärtat oxå. Att då behöva sätta om den inom 12 timmar, kl. 6 på morgonen innan jobbet...det va ingen höjdare! Och hon grät igen. Den gjorde oxå ont! Då kan man gå sänder lite inombords. Man vill inte!
(Gammal bild)
 
iväg till dagis och jobbet. Sensorn kalibrerades där två ggr. Denna sitter bättre. Hoppas den ska stämma bra. Sen får vi sätta om
den på ons för att den ska funka på Tors när vi ska iväg. Planera planera. 
 
Vi är sjukt tscksam a för sensorn! Den ger frihet och trygghet!! Och tiden innan den känns. Den med ca 12 stick/dygn. På en 2åring 🙈. Vill inte tillbaka till det! Tack Blekinge landsting för det 👍💟

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela