diabetesfamilj.blogg.se

Skriver om hur Diabetes typ1 hos vår dotter påverkar vardagen, och vår familj.

Vaccination och ridning

Publicerad 2015-09-29 19:07:00 i Allmänt,

hämtade barnen tidigt idag. Innan dagislunchen. Blev varsin banan innan vaccinationen. Stina skulle få sin 5.5års-vaccination. 
De vägde, mätte och läkaren undersökte Stina och frågade lite frågor. Stina hängde på. Sen satte hon sig i fåtöljen o frågade "ska jag inte få sprutan nån gång"? Det hade bvc-sköterskan o läkaren aldrig hört nån säga förut. När den väl kom sa hon ingenting. Bara att den inte gjorde ont. Bvcsköterskan blev lika snopen som jag. 
Senare...Eftersom glutenfria brödet i korvkiosken va slut fick det bli en risifrutti. Utan nåt fett till...hemska tanke. Bs gick upp till 16😱 Och vi åkte hem...gav monsterdosen och åkte till stallet. När då vi skulle rida ut i skogen blev det kolla bs och dextrofest.
 
När sensorn visade 9.6 ⬇️⬇️ Och hon hade aktivt insulin på 0.875E blev jag lite skitnödig. Men hon orkade rida...och med bravur. Allt går. Om man vill. Om man är förberedd. Och vill. 
Om jag orkade ikväll hade jag gärna gjort ett häfte om pumpen, som dagis vill ha. Men det är slut i tv-rut. Alla känslor och turer det sista. Rädd att jag ska skena in i väggen. Ligger kvar i soffan. Kanske imon. Klart de ska ha ett häfte! Snart! 
 

Möten

Publicerad 2015-09-25 20:51:08 i Allmänt,

 
 
Livet är fullt av möten. Möten av förundran, optimism, pessimism, glädje, sorg, oro, frågor, svar...och mycke mer. Många möten berikar och lyfter men vissa möten gör en konfunderad och långt ifrån upplyft. Då gäller det att se bortom sig själv och sina egna behov. Och att se att man faktiskt kan ge någon annan något, och att kunna lyfta någon annan genom att ge lite av sina krafter och resurser. Det, är vad som kallas medmänsklighet och vänskap. Alla har behovet av att få ta del av medmänsklighet. Alla har dock inte kört sig hur man gör det. Jag kan berätta att jag kan känna mej mer välsignad, lr upplyft, genom att ha lyssnat på nån annan. Jag vill kunna få hjälpa. Det är svårt att jämt hålla dig över ytan. Det kan bli för mycke för vem som helst! 
Jag är oerhört stolt över Stina! 5.5år och haft diabetes i 3,5år. Hon är en hjälte! Hon står ut med så mycke varje dag. Fast för henne är det naturligt. 
Idag hade vi ett möte. Eva. Eva är vår första diabetessköterska. Hon har gått i pension nu. Hon är saknad. Det är andra gången vi möter henne på maxi, och andra gången hon kommer fram o hälsar o pratar. Förra gången ville hon ärligt veta hur allt gått och har vi mådde. Vilken stjärna ⭐️! Vilket hjärta. Hon mådde bra och skulle ha baktillbehör. Hon kommer alltid finnas i mitt hjärta! 
 

Sjukt orolig

Publicerad 2015-09-22 07:06:43 i Allmänt,

sjukt orolig för Olle. Denna veckan har vi kollat fingret två ggr. Senast imorse. Och visst han sträcker snällt fram fingret. Men får han D1, lägger jag mej ner och glor!! Inatt va blöjan tok-kissig. Hag hoppas han kissat nu på morgonen så det va därför. Men han hade 4.6 så ingen fara på taket. Men oron sitter kvar ❤️ 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela