diabetesfamilj.blogg.se

Förra veckan hade vi en blåsig storm. Under torsdagen var Stina låg, liksom fredagen. Även om natten. Natten som hon förut legat bra. Efter två dagar var det dags att sänka basaldoser under hela dygnet. Jag tänkte att det var skönt med helg så vi hann ställa om till skolan började idag, måndag igen. 
Bara det att hon blev hög typ hela helgen ist. Det har regnat typ konstant och hon har varit still, förutom när Olle och hon har jagat varann. Igårkväll fick hon nåt i ögat som gör ont. Ögat är svullet och rött. Hon grät mest hela kvällen och var supertrött. Sådär trött så hon trodde hon skulle kräkas. Så som hon alltid reagerar när hon är så trött. Så det blev vab idag. Temporär basal på 113% och imon är det läkarebesök. 

Väderomslag, betyder omställda doser. En del behöver mer insulin, en del behöver mindre. Det märker man. Idag lär inte bli likadan som imon. För då efter läkarebesöket kommer hon få åka till skolan och då rör hon på sig mer än hemma. Så vi får se om hon behöver höjd temp.basal. 

 

För några veckor sen, började hennes sensorsnäcka dryga. Den fick dålig kontakt (isig) efter ett par dagars användare. Den sensorsnäckan fick vi i våras. Den ska hålla 2-3år. Så vi fick en ny på reklamation. Skönt för en ny kostar 6000kr. Många samtal senare...och 3 sensorstick på 6 dagar (ist för ett) var Stina glad att slippa stickas i magen så ofta. Att kunna lita på sensorn är ju hela grejen. 


Den där lilla magen...prickig och röd av tejp och stick. 

 

För en vecka sen skulle Stina öva och sjunga upp med sin kör, i Augerums kyrka. Jag lovade henne att sätta löjudlös på pumpens larm vid högt blodsocker, ifall det skulle bli högt. Så medans hon övade va jag på toaletten. Så kommer hon utanför, hör jag. På vägen ner i gången frågade Ninni (församlingsanställd) hur det va med henne, om hon mådde bra. Jo hon mådde bra. Sedan kom hon utanför toaletten o bad mej sätta larmet på ljudlös. Medans jag höll på att bli klar,  kom en av prästerna o frågade Stina om hon mådde bra...och ja det gjorde hon. 
Alla så måna om min lilla Stina. Så fint! De har båda två haft henne på barntimman. 

 

Hur blir det imon? Ja det vet man inte? Det får man ta då. Och då ska vi till Barnmottagningen o träffa läkaren. En tid vi fick efter att jag ringt o frågat om de glömt bort Stina, eftersom hon inte vart där sen i mars typ. Och ja, hon var bortglömd. Tur jag har huvet med mej iaf (Var tredje månad ska det va tid)... Imon är det dags iaf. 

Idag har vi gjort knäckebröd, käkat glass, hon har gjort koja och jag har bytt gardiner...

Det regnar fortfarande. Det är kallt ute. Det är höst. Basalen utmanar

lilla kropp