Blodsocker och kalas...igen.
Kalas. Barnkalas. På lekland. Olle är hos en kompis och Pelle är hon sin polare o hjälper honom med bygget av deras hus. Hans egentid! Jag tyckte absolut han skulle göra det!
Stina o jag är på leklandet på barnkalas. Hon är hög som ett hus (i sitt blodsocker). På hitvägen mådde hon skit. Satt bara tyst i bilen. Berättade bara att hon kände som att hon skakade. Va säger jag då? Det va väl inte så bra med drickyoghurt just denna förmiddagen. Men man kan ju inte stoppa henne jämt. Hennes sätt i bilen påminde om den gången jag körde fort som tusan, in med henne, till barnakuten. Då hade hon iofs inte högt blodsocker, men ketoner. Hon pratade inte den gången heller. Hon hade som nåt runt sig. Lr som att hon bara inte kunde prata för då kanske hon eventuellt skulle kräkas. Ne hon slutade bara prata. Hon började då prata igen, den gången, så fort ketonerna gått ner. Då tittade hon ut under sufletten och bara sa nåt, som jag nu inte minns. Kan ha varit, jag är hungrig;). Denna gången, idag, satt hon kvar i bilen efter egen önskan. Tyst. Men lite undran och sorg i ögonen, medans jag lämnade Olle hos en kompis. Hon oroade sig över om hon skulle kunna leka på leklandskalaset. När kompien klättrade in i bilen, blev det lite bättre. Hon var dock hög ca 2 timmar in i klaset.
Jag önskar jag kunde lämna henne på kalas. Det finns andra föräldrar som inte kunnat lämna sina barn oxå. Men hon har ju inget val än att välja bort förälder på kalas. Och jag blir en hönsmamma. Just nu vet jag inte vart hon är. Hon klarar sig fint!
Enligt konstens alla diabetesregler, skulle hon nog inte ränna runt. Men jag blundar och önskar jag kunde försvinna. Men det valet har jag inte. Svinkopporna försvann i veckan så jag är tacksam att hon kunde gå på kalaset. För det har hon verkligen oroat sig över. Synd bara att blodsockret inte kan spela med.
En gång när Olle skulle ha kalas. Tror det va när han skulle fylla 2år. Då låg hon, hon som alltid är exalterad över kalas, ihopkrupen i soffan. Helt utslagen var hon. Högt blodsocker i värmen. Jag får va glad att det som liknade det, i bilen, gick över. Att hon fixar att leka och stimma runt. Jag är med på kalas mm, så länge hon behöver! Och försöker att hon ska få känna sig så vanlig o lik kompisarna dom möjligt. Efter hennes önskemål!
Härmed ska jag alltid ta med mej allt, till detta lekland! Dricka har jag tagit med mej sen flera år. De kan verkligen inte förstå det där med sockerfri dricka. Nu kunde de inte ens få fram ett glutenfritt korvbröd, fast det var beställt. "Speciell" igen. Hej 2016 när allt finns i affären. På min tid i samma ålder som hon är nu, fick man ta sånt. Men nu finns det typ ingen ursäkt. Hon satt där bland alla andra kompisar o väntade på sin korv med bröd. Tittade på mej som att hon skulle börja gråta. Jag gick för att hämta till henne. De hade inget bröd till henne. Hon fick strips. Det gillar hon!! Löst. Fine! Men nästa gång tar jag med bröd oxå!
Där hon kan få va som andra. Saker som är lättlösta, kan hon väl få va det "kära värld".
Kvällen:
Jag önskar hon ska känna som äldre att hon hade en stabil morsa som stöttade henne i allt. och fixade saker för henne. Jag känner mej inte stabil just nu. Men jag vill inte att hennes sjukdom ska stoppa nånting för det. Då får jag rycka upp mej. I wish!
Gick upp nu ikväll när hon lagt sig med min telefon i sin säng och lysnar på musik. 14.2 i bs. Jo man tackar. Blodsockret har verkligen lyckats med en skitdag! Men you can bite my as för imon vinner jag över det bs!
Dags för kvällsmat för henne nu när insulinet mot 14.2 har börjat verka
Dags för kvällsmat för henne nu när insulinet mot 14.2 har börjat verka
morss
