Utmattning och sånt
jag har hört otaliga diabetesföräldrar, och andra, bli utmattade. Hag brukar skämta/hota om att hamna på psyket, när barnen rumlar runt o trotsar mm. Det finns inte utrymme för att bryta ihop. Men just nu är jag brutalt trött! Jag har noll tålamod, Olle är i sin 3årstrotts, Stina går in i 6årstrots med uppkäftighet och det som hör där till. Allt ska flyta. Press från olika håll. Diabetes, förskola, jobba, planera vardag, mm mm. Listan kan göras lång. Jag är en i mängden av småbarnsföräldrar, med ett sjukt barn. Ja hon är sjuk. Fast vissa inte vill kalla sitt barn med diabetes för sjuk! Tar vi bort pumpen så dör hon! DET är att vara sjuk! Sjuk fast frisk...när allt fungerar!
Idag kom Lollo. Hon kom i lördags oxå. Hon kan pumpen. Hon gillar barn och dom gillar henne! I lördags åkte Pär o jag o tog en fika. Avslappnade. Själva. Idag sov jag en timme och åkte sedan till maxi o handlade, ensam. Handlade även några tröjor. Ensam. Vilken avkoppling för själen. Hoppas kunna återkomma med full kraft. Och att trotset inte excellerar mer. Jag känner mej rätt slut. Men som idag, fanns ett andhål. Uppskattat. Behövligt!
Ett annat andhål är förskolan. De löser det. De vill. Jag tackar och bugar och vi kan jobba bekymmerslöst.
Trötthet.
Jag tittar på bilder på Stina. Så söt! Så smart! Så...orättvist. Hela livet! När ska galorna för dessa barn komma...för ett Botemedel? Cancergalorna avlöser varann och de ska inte utesluta varann...
Ge oss ett botemedel! Ett hopp!
Trött!
Men med nya tag, av försiktighet. 😘
