Camping #2
Barn ser inte på saker som vi vuxna gör. Det är ju inget nytt. Det är ingen nyhet.
Stinas kusin 8år såg inget problem i att cykla runt med Stina. Hon fick med sig dextro. Hon tryckte på ESC på pumpen o kollade vad sensorn visade. Jag sa att visar den 6 och mindre med pilar ner, så ge Stina dextro. Så det gjorde hon! Hon räddade Stinas bs flera ggr. Inget konstigt med det. De är ju barn. De tänker inte konsekvenstänk.
Första dagarna var jag toknervös. Iofs både när Olle drog iväg med sin balanscykel, och när Stina cyklade iväg. Men sen vande jag mej. De va ju nära, på ett mindre område, campingen.
Detta gav ju oss oxå en större frihet. Jag mötte Stina i toalettbyggnaden flera ggr. Även Olle när de rände runt med honom o lekte barnvakter, med honom i vagnen.
Stina trivdes med sitt ansvar. En dag kom hon inspringande och sa, jag måste ha dextro. Mår du inte bra, frågade jag. Jo...men ifall, svarade hon. Såklart!
Hon hade även sina armband med mitt nr och "diabetes" på armen.
Idag på hemväg åkte vi till Ikea i Älmhult. Vi åt i restaurangen och sedan frågade Stina om hon och Elsa kunde få va i barnvaktsrummet. Där har vi aldrig lämnat henne förut. Hon va ju bara 2pr när hon blev sjuk i Diabetes. Nu hade hon Elsa med sig, som hon haft hela veckan...så vad hindrade egentligen??! Svägerskan o jag lämnade barnen. Jag kände mej nervös. Men hon som jobbade där sa att även de hade dextro om det skulle behövas. Jag och svägerskan gick. Jag blev känslig och berättade för henne att det betytt mycke i veckan och nu att Stina kunnat vara så fri. Och tackade...och började böla. Hon va glad att vi kände så då hon inte kan Stinas pump o aldrig har haft henne. Och kanske inte vågar heller.
Stina va hög när vi hämtat henne. Men det gör inget. Det har varit både högt o lågt i veckan innan. Och hon har fått frihet. Lovely!
