diabetesfamilj.blogg.se

Skriver om hur Diabetes typ1 hos vår dotter påverkar vardagen, och vår familj.

Bryta ihop och komma igen

Publicerad 2015-01-24 20:59:00 i Allmänt,

Jag vet inte varför jag bröt ihop där utanför jobbet häromdan? Dagen hade inte varit olik nån annan, sådär direkt. Inte natten heller. En person hade fått sparken på jobbet, vilket kändes jobbigt.  Vårt team fick en lånebil, ett annat inte, ?! Jag följde med min vän Jennifer ut när hon skulle röka. Sen började jag bara gråta...och grät högt mot hennes axel. Mycke! Fruktansvärt ledsen! Sen kom Lennart och Marie. Jag fortsatte gråta. De stannade. Kram. Klapp på axeln. Kändes bra. Försökte sluta gråta. Jag fösökte fatta varför jag grät?
 
Det var torsdag. På fredagen skulle vi då barnvakt. Stina skulle sova hos Maddo. Det va några månader sen sist. Olle skulle vara med farfar. Vi, Pär och jag, skulle gå på bio. 
 
Grät av tacksamhet? Grät jag gör att jag skulle få slappna av en natt utan att lyssna efter pip från sensorn? Grät jag av trötthet? gröt jag gör att jag kan va mej själv på jobbet och med Jen? Jag analyserade en del av detta högt. Jag grät helt enkelt. Det är väl inte så farligt? Det är bra att gråta ut! Bryta ihop och komma igen. Det är svårt att se på mitt barn och veta sllt hon tar sig igenom varje dag och kommer behöva ta sug igenom i livet. Hon den söta 5åringen, som är likadan som dina jämnåriga i sitt prinsessintresse och fantasier. Så lika och ändå på den punkten olika. 
 
Jag skämdes lite för att jag bröt ihop. För att jag inte kunde hålla mej stark. En del säger att det är starkt att kunna visa svaghet?! Jag orkar inte vara stark jämt. Men hag vill gärna vara stark. Fasader är jobbiga. Jag grät nog lite för allt som står ett stycke upp... Tror jag. Nu har jag nästan släppt det. 
Nu har jag börjat på ny kula. 💖
 

Kommentarer

Postat av: Maria

Publicerad 2015-01-27 16:13:05

Vad bra att kunna visa känslor. Att kunna bryta ihop med någon som kan ge en välbehövlig kram. För att sedan samla sig och bara fortsätta för att det är så det är... livet!
Kram

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela