Dagis
Stina och lillebror Olle går på dagis.
De trivs bra! Stina har varit på dagis sen hon va 14mån. Hon hann vara där ett år...sen kom diabetesen.
Jag har inte egen erfarenhet av fler dagis/förskolor till mina barn. Men jag har läst på föräldraforum på Facebook om andra som har problem på sina dagis pga diabetesen. Vi har aldrig haft problem som inte löst sig. Visst har jag haft samtal med rektorn. Men jag har inte behövt strida speciellt mycke. Vi har haft olika åsikter i något fall. Då blir jag en tiger...men en tiger som gråter. Hon har alltid lyssnat och velat ha information för att förstå. I slutänden har det löst sig fint! Jag känner mej trygg när mina barn är på dagis!
Jag skolade in Stina en andra gång vid diabetesen. Jag var med två dagar. Sen tyckte hennes pedagog att jag kunde gå. Nu hade de koll på Enheter med sprutan, och blodsockermätaren. Dextro, låg, hög...och våra telefonnummer. Stina va glad att få va på dagis igen. Stina fick resurs sina tider oxå. När de va över 10 barn kändes det bra med 2personall för dem. Annars skulle inte de andra barnen kunnat fått sitt när Stina behövde hjälp. Och Stina kanske inte sedd med sitt, när de behövde hjälp.
Det kommer nog fortsätta så med viss del av resurs.
3e inskolningen blev efter ett år när hon fick pump. Då att lära pedagogerna pumpen. Då va jag med en dag tror jag. När vi sen tog bort pumpen o körde pennor igen...körde vi på. När pumpen kom till igen blev det dn kort genomgång och sen körde de på igen. Oerhört skönt med pedagoger som vill, försöker och testar. Och samtidigt förstår allvaret. Någon pedagog har haft lite svårare för det men flera lättlärda. Och det är ju svårt vissa gånger. Vi har haft tur att någon följt med varje gång, från en avdelning till nästa. Då har hon lärt upp de andra på nästa avd. Alla på huset vet ju att Stina har D1. Flera kan. Och inför nästa flytt av personal tror jag att jag vet vem det blir. Då e jag fortsatt trygg!!
Fina människor runt en...gör livet lättare! Vår dagispersonal gör vårat liv enklare. De förstår allvaret men oxå lösningar så att Stina kan vara med på det som hennes kompisar är. Viktigt!! Det har jag/vi inte behövt kämpa för. Tacksam!
Hos oss är det jag som drar i dessa trådar. Vi pratar om det hemma. Men Pär tycker jag sköter det bra. Däremot vid tillfällen då det behövs...kommer han igång. Då vill inte jag vara motståndare😉. ne men vi är två om det här hemma! Det är skönt!
Önskar alla hade sådan personal som vi!
