Årskontroll
Va på årskontroll i veckan. Stina ville ha flätor
Transglutaminas hade gått ner till 30. Strumaproverna låg bra. Hba1c, långtidsvärdet, hade gått upp till 56. Ångesten infann sig inte denna gång. Tack för det! Jag lipade inte heller. Tack för det! Jag lipar nästan alltid annars. Men nu är det vår... Lr så har det gått in i mej att vi hade en bättre period innan sjukorna kom. Då när vi fick sova bra. Att såna perioder faktiskt existerar...och nog kanske kommer igen. Att det inte bara är bullshit.
Läkaren räknade ut ny basaldos, frågade oss hur det går, och frågade Stina hur hon mådde och tycker det är. Stina ville mest sitta utanför o kolla på film på mobilen. Men att ta sig tid att ställa dessa frågor är bra. Att hinna och våga se hur livet är!
inför detta besök skickade några vänner från jobbet sina, lycka till ❤️❤️❤️ Och det värmde! Sååå många vänner från förr, är det ju inte som hör av sig lr undrar hur det hår/är lr hur vi mår. Ska jag va ärlig kan jag räkna dem väldigt lätt! Det är jag ledsen över. När nåt tufft händer står inte så många kvar. I olika historier har jag hört folk berätta att de mött bekanta som bytt sida av gatan, för att slippa mötas. Dom som slutar höra av sig och att vänner blir till bekanta. äcwn om Diabetes typ1 kan vara livshotande, om den drabbade hamnar i fel situationer lr i fel händer, upplever inte jag att vi hanterar en sjukdom på liv och död, varje dag. Så kan jag inte gå o tänka...det finns ju andra sjukdomar som är betydligt mer påträngande och närmre dödens rand. Nu jämför inte jag sjukdomar. Vad tjänar det till? Som när nån säger, va glad att ni inte drabbats av cancer. Det är jag! Men jag är inte tacksam för diabeteslotten ist! Och jag har oxå upplevt att vi inte är så intressanta längre. Lr för "gnällig" lr för tråkig. Jag blir allergisk mot hela grejen. Byta sida, sluta höra av sig...fult!
Några hjärtan, några ord av kärlek och välmening, är smörjande och syrerikt! Tack!
En fråga, ett ord, en kram.
Dagen efter läkarebesöket...sätta om sensorn. Stina trött. Börjar gråta o säger "jag önskar jag inte hade diabetes" för sensorn gör o t att sätta. Vår tappra tjej. Det gör ont i mammahjärtat. I dessa situationer har jag peppar henne, lr gråtit med henne, lr varit realist och sagt att annars får vi sticka dej i fingret typ 10-13ggr varda dag o natt. Det slutar oftast där. Men stinget i hjärtat sitter kvar. Som en kil. Som en sorg.
Gud har fått frågan hur han tänkte? Jag tror inte Gud gav Stina diabetes. Jag tror inte han ger nån en sjukdom. Men han lät ändå den drabba henne. Frågade honom senast järomdan, varför han inte skapade en bukspottkörtel som faktiskt orkade mer än 2år och 3månader. Jag hörde inte hans svar.
Vi pratade med läkaren om lång förkylning oxå och hon frågade om vi ville göra en koll ifall DDT gock behandla. Nja...snor har väl alla nu,länge. jag har aldrig hört att de gör det så jag blev snopen av frågan hehe.
Vi fick en ny stickare på recept. Den har en hel kasett i sig så man slipper byta nål varje gång. Ist har den 5-6 nålar i sig. Sen byter man hela kasetten. Den är beställd. Alltid kul med nya grejer. Smart grej!
Mot helgen. Trevlig helg! ❤️
