Mitt barn
Mitt barn. Vår tjej, som ena stunden pratar om sitt femårskalas och nästa kräks upp sin lilla midda över köksbordet och köksgolvet. Jag är redan matt. Och går iväg som i trans, ilsk och trött. Sen ringer jag barnjouren. Hon har kräkts tre ggr på 1.5v nu. ...sen torkar jag.
Ikväll har hon panik. Mellan 3.0-4.2 i bs. Jag ringer 112 om hon kräks. Orolig natt !! Framlagda kläder där nere och jag ligger på madrassen utanför barnens rum.
Att se mitt barn i full panik. Maktlöshet. Läskigt. Uttömmande. Matt.
Håller alla tummar och tår...och knäppta händer på att bs stiger och att hon inte kräks.
Att känna så här några gånger per år, vid magsjuka. Visst fine. Men flera gånger i veckan... Då hinner ju knappt hennes lever bulla upp med reserver. Och min själ och mitt hjärta hinner inte bolstra upp med mjukhet runt för att inte gå sönder lite...
