Pumphaveri
Stina har just badat. Behöver insulin och mellis. Har just gett insulin. Då slutar knapparna på pumpen att funka. Inte okej! Hon är hög. Vill äta äpple oxå. Men jag kan inte ge för äpplet.
Jag ringer Pär.
Jag ringer pumpsupporten. Olle skriker så jag chansar en tryckning. Hon svarar...på engelska. Jag får förklara allt på engelska. Det samtalet vill inte jag höra i efterhand😂👊🏼.
Hon fixar fram en ny pump som ska skickas från svenskt lager. Den ska komma imon med DHL. Hoppas jag!!
Paniken e kvar. Gråter. Ringer Barnjouren. Ingen diabetesläkare finns. Semester. Diab.ssk, oxå semester. Inte okej! Utan kritik mot människan! De är dom bästa man kan ha som sjukvårdspersonal! Men tryggheten i att de inte finns där, blir inte så stor. Att vissa människor inte förstår det...okej. Men låt mej känna så!
Ingen lånepump fanns att tillgå och inga doser hade de att hjälpa mej med. En överläkare men inte dör och då. PANIK!
Koppla bort pumpen, va rådet. Okej. Stina hade nu 20 i bs. Jag gav 1.5E med penna.
Nu gissar vi doser. Natten...vi får se.
Slappna av, lrhur😳.
Nu blir halvdag för Pär imon. Sen min tur att jobba. Inte dagis som Stina sett fram emot. Hennes resurs får vila handen💞.
Det finns fina människor med gott hjärta!!
