Förståelse och okunskap
Allt hänger ihop. Sova lr inte sova, humör efter sömn, sensorlarm och sömn. Trötthet och värden...mående och relationer. Med ett diabetesbarn är det svårare att få egentid. Då får man ta hand om sin relation på annat sätt. Tid tillsammans behövs. Ledighet för att kunna dela på ansvaret och få sova ut kontinuerligt.
Att andra inte förstår ens situation lr denna sjukdoms påverkan på vardagen, är ju förståeligt men det ger inte mer ursäkt för dålig empati. ”Walk a mile in my shoes”. Mitt tålamod är kort men jag förklarar gärna. Om man bara inte är låst o inte vill höra. Jag kan inte lämna Stina med en främling bara för att denne är fritidspersonal.
En del vill lära sig och frågar hur det är. De blir häpna över jobbet vi lägger ner. Vi gör det på rutin. Men ja, det är en viktig uppgift som kräver noggrannhet och tålamod, kunna släppa o vänta, mycke kunskap och minne.
Jag ge flera arbetskamrater som förstår mitt lynne och även min kunskap. Vi har ett fritids och skola, som är duktiga och noggranna och inte rädda. De vill lära när hag visar och kollar oxå upp på eget bevåg.
Jag uppskattar vetgirighet och undran. Jag ogillar skarpt raka linjer och oindividuallitet. Då jan man hellre bli kompis för försäkringskassan o inte putta på mej. Jag kanske exploderar, fast det är onödigt på nån som ändå inte vill förstå.
Blir du (någon) på att jag reagerar ja då kan du vända om o gå, jag är fast här. Sug på det du men noll empati och noll vilja att förstå...
hej svejs
