Oro
jag vet inte varför? Det har aldrig hänt, fast det har varit nära. Oron är ändå stark över det. Kramp. Kramp av lågt blodsocker. Det är inget man kan förbereda sig på mer än att veta hur man ska göra. Men hur man reagerar då?! Att höra och se sitt barn så hjälplös. Jag hoppas Stina aldrig ska behöva vara med om det! Men många e gångerna vi hört ljud på kvällen från henne. Sprungit så fort det gått I trappan, med två steg i taget. Många gånger har det varit nattskräck och skrik. Aldrig kramp. Oron finns där ändå!!
Idag va vi i Kalmar. Ikea mm. Svägerskan sa att de kunde va på leklandet på Ikea ett tag. Det hade aldrig slagit mej. Olle har aldrig varit det. Stina har varit en gång. Även då med denna kusinen. 7.2 och hon fick en pepparkaka. Olle ville i sista minuten stanna han oxå. Vi va borta ca en timme. Vi lämnandet sa kag att hon har diabetes typ 1, gav dextro och mätare. Förklarade inte mer... kusinen vet hur man trycker o att har hon 6 o pilar ner, behöver hon dextro. Hon hade gett henne två dextro.
När jag hämtade dem sa Ikea-barnvakten att de hade haft koll på mätaren o det hade ju kusin haft👍🏼. Skönt att det fungerar! Jag hade inte ångest. Stinis ❤️. Och Olle som ville men inte vågade. Grät o kramades. Sen ville han absolut 😉. Och vågade. Vilket framsteg❤️.
Bara det aldrig händer vid såna här tillfällen!!
Kramp. Stay away! 👊🏼
