diabetesfamilj.blogg.se

Skriver om hur Diabetes typ1 hos vår dotter påverkar vardagen, och vår familj.

Autoimmun familj

Publicerad 2014-10-26 19:34:53 i Allmänt,

När S hade haft diabetes i 2år och 1mån, va hon och jag på diabetesmottagningen för kontroll. Pelle brukar va med men inte den gången. Vi går var tredje månad på kontroll. Hba1c kollas. Det är ett medelvärde på blodsockret på lång tid. Vikt och längd. Doser kollas och annat. 
 
Denna gången var det en annan läkare än vi haft tidigare. Och ingen diabetessköterska. Så läkaren fick göra allt själv. Längd. Vikt. Då såg jag att Stina gått ner i vikt. Tänkte att sen vi fick pumpen så åt hon mindre portioner och hon hade växt på längden. Jag trodde vi skulle ha årskontroll men det hade vi inte. Doktor Katrin kollade Stinas händer, mage och ögon speciellt. Ne Stina hade bara klagat lite på magont men det hade vi inte funderat på... Katrin funderade över en sjukdom som heter Addisons sjukdom. Det tryckte jag ur henne. Oxå en autoimmun sjukdom. Vi skulle ta prover på detta. Jag skulle inte googla sa hon. Jag googlade. Såklart! Addison är en sjukdom på binjurarna. Katrin sa att det isf inte behövde påverka diabetesen lr blodsockret, om man bara tog medicin varje dag.  Vi tog prover på vårdcentralen. Veckan efter är barnen på dagis. En sån dag vi passade på att äta lunch ihop, Pelle och jag. Då ringer Dr Katrin. Det är inte Addisons sjukdom. YES! Jag står där på träbryggan vid scandic hotell. "Men hennes värden på celiakiproverna är höga och behöver tas om. Celiaki/glutenintolerans. Där rök den goa stämningen från lunchen. Jag ville falla ner i ett svart hål o ta allt av glutenintolerans heter, med mej!!! Grät! Ville svära! Skrika! Alltid har jag känner mej udda över min glutenskit! Nu skulle min dotter få samma skit. Uppepå diabetesen oxå. Röv! Vi blev bittra! Och alla få på fisktorget, lunkade på som vanligt. Medans vår värld rasade igen. Vad skulle nu hända med blodsockret, med alla snabbare kolhydrater i den glutenfria kosten. Läkaren frågade om vi behövde träffa dietisten, eftersom jag redan har gluten. Det ville vi! Mycke nytt kommer ju och vi ville det skulle bli en bra start för Stina.
 
Den dagen kör vi hem från dagis. Stina vill ha pasta. Jag säger att hon ska få äta mina makaroner. "Men jag har ju inte gluten" säger hon. "Jo nu har du det" säger jag. Tillägger "men jag har snurrmakaroner" "okej" säger min 4åring.  Okej! ? 
 
Det är juni. 2år och 2månader efter hennes D1-diagnos. Inga fler diagnoser nu tack! Jag grät på jobbet. Jag grät lite på dagis. Tårar verkar inte ta slut. Stina har inte klagat. Hon är tapper! Hon är tuff!! Jag kan gluten, fint! Men vi kunde inte gluten och diabetes typ-1 ihop. 
 
Nu, oktober. Det flyter på. Pär bakar bäst av oss. Stina har provat kex hit och dit och vet va hon gillar. Positiv start!! Inte har blodsockret blivit direkt sämre heller. Man måste ju få leva oxå. Det finns mycke man faktiskt kan äta som glutenallergiker oxå!! 
 
Det märktes in på henne mer än lite ont i magen ibland, men det kan man ju ha ändå... 
 
Så sant som det är sagt. Hon har ju inte ont i magen nu...och går inte ner i vikt. Visst visste vi att det kunde bli så, med dubbeldiagnos. Men jag trodde nog inte på den oturen riktigt. 
 
När jag sa det på dagis, sa de bara att de fixar det. De förstod...att det va tufft men de skulle ordna det direkt så det skulle funka för Stina. Tryggt! Såklart att det underlättar i oron. 
 
Livet är inte alltid enkelt. Men det fortsätter ändå ❤️ Så vi hänger väl med... 

Kommentarer

Postat av: Sara

Publicerad 2014-10-27 22:37:18

Med såna föräldrar som ni blir barnen starka och trygga!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela